Jag lånar faktiskt några vackra ord till detta avsnittet. Det är en så perfekt beskrivning av vad kärlek är, så varför krångla till det mer?

Love is patient and kind, it is never jealous, love is never boastful or conceited, it is never rude or selfish, it does not take offence, nor is it resentful. Love takes no pleasure in others’ sins but delights in the truth; it is always ready to excuse, to trust, to hope and to endure whatever comes.

Love does not come to an end. There are three things that last, faith, hope and love and the greatest of these is love.

Än så länge har jag ätit pepparkaksfil, två clementiner, två passionsfrukter och spagetti och köttfärsås.
Synd nog så tappar man aptiten en hel del när man är sjuk :(

Min mamma är väl sisådär 45 år, heter Marie och jobbar som lärare på min före detta högskola. Mamma är bra, mamma är bäst! Hon kan allt. Mamma har så mycket tålamod och finns alltid där. Tänk vad hon fått stå ut med när hon fick hjälpa mig med matte b (matte/no lärare). Mina tårar rann, jag ville ge upp och fattade inte ett dugg vad mor snackade om. Men när sen väl matteprovet kom så var det självklart mammas ord jag tänkte på och det hjälpte mig klara proven!

Min pappa är väl sisådär 49 år, heter Magnus och jobbar som säljare. Pappa är också bra, han är väldigt generös och givmild. Kanske lite för generös ibland mot mig och min syster. Far är otroligt allmänbildad och har fått hjälpa mig med de samhällsvetenskapliga ämnena. Peppat, alltid ställt upp med körning hit och dit.

Självklart hamnar jag på kant med mina föräldrar ibland, men jag har faktiskt aldrig varit det barnet som bråkat mycket med dem. Jag börjar ju iochförsig bara gråta när jag är arg typ. Så bråk och tjafs har det inte varit direkt.
Jag älskar mina föräldrar och känner mig lyckligt lottad för att jag fått så bra sådana!

När jag tänker på det där om vem som var min första kärlek, är det så knepigt. Är det fel att man inte riktigt vet? Jag menar, det är väl sånt som man egentligen ska minnas? Men jag har funderat lite fram och tillbaka och kommit fram till det att Michael Jackson var min första kärlek.

Ja inte på det viset att jag varit kär i honom, velat gifta mig och skaffa barn med karln. Nej, utan jag har älskat den här mannen för hans storhet, för hans musik, för hans sett att vara, hans personlighet, hans givmildhet och hans kärlek. Han har fått mig att inse så mycket om mig själv och världen omkring mig. Han var mitt ljus i mörkret, mitt hopp, min inspiration och motivation. Jag beundrar honom något otroligt mycket!!

Michael Jackson var och är min stora kärlek. May him rest in peace!

 

Malin Helena Gustafsson, född den 7 januari 1991 på BB i Karlskrona. Jag är blond och blåögd, 165 cm lång och har stl 37-38 i skor. Det är jag det...i väldigt korta drag! Fast vore ju tråkigt att sluta där, finns ju så mycket mer att veta om mig. Jag är en ganska blyg människa, har alltid varit det. Även som barn, det är något jag fått höra i alla år, av alla lärare osv. "Malin är snäll och glad tjej, men hon är blyg och måste bli mer muntligt aktiv och våga ta för sig". Ett himla tjatandes om det, har dock blivit mycket bättre med åren. Men jag antar att har jag inget att säga så varför säga något ändå? Och är jag med människor jag inte känner eller inte känner mig riktigt bekväm med så har jag heller inget att säga eller prata om. Jag är verkligen sååå dålig på kallprat. Jag önskar att folk kunde acceptera att jag är blyg och tyst, det är sån jag är bara!

Jag började sjunga i kör i tidig ålder, när jag gick i ettan eller tvåan. Sedan dess har jag alltid hållt på med musik och sång. Sjungit i kör, gått sångkurser, uppträdit och varit med på alla saker i skolan, talangjakter. Jag kanske inte är bärt i världen på att sjunga, men jag är ju inte dålig heller. Musiken är min stora kärlek och min räddning. Det är svårt att förklara, men med musik känner jag mig trygg och jag identifierar mig i låtar. Övriga intressen är väl att träna på friskis & svettis och umgås med vänner. Något som inte alla vet heller är att jag tränat friidrott när jag var mindre i typ 3-4 år. Jag älskar mat och att sova!

Jag har aldrig varit en av dem populära, men heller aldrig varit "nörden" eller den utstötta. Jag tror det märktes tydligast under högstadietiden, där om någonstans får man en stämpel. Man tillhör en viss grupp och allt det där. Högstadiet var den värsta tiden i mitt liv, jag hatade det. Klasskamrater och de andra på skolan kunde vara så elaka, säga så elaka saker. Tror bestämt det var 7 st i vår klass som inte stannade enda till slutet av nian. De bytta klass och skola.

Såg ett program på MTV igår; If you really knew me. Eleverna på en skola fick chansen att berätta saker om sig själva, som de andra inte visste. De fick chansen att slå sig fria från stämplar de fått, de fick visa vilka dem verkligen var. Det var fantastiskt att se, jag hade gråten i halsen och tårar i ögonen under hela programmet. Jag önskar att vi hade fått göra något liknande under tiden på högstadiet, det hade behövts. Jag hyser fortfarande agg mot vissa personer faktiskt.

Gymnasiet däremot, den bästa tiden i mitt liv. Där kom räddningen, nystarten, möjligheterna. Jag gick hantverksprogrammet florist, kanske inte den linjen jag valt om jag fick välja idag. Men ganska rolig ändå, kreativ och gav mig ett yrke. Jag kände ingen i min klass när jag började, det var skrämmande då, men ack vad skönt. Här har jag hittat fina vänner som jag verkligen trivs med, såväl tjejer som killar. Här har jag växt och vågat ta plats. Skulle gärna gå om gymnasiet!

Så om du verkligen kände mig, skulle du veta att jag inte alltid är så glad som jag verkar. Jag är blyg, men låt mig vara det. För när jag väl känner mig bekväm, så kommer jag att ge efter. Om du verkligen kände mig skulle du veta att jag är en bra människa som bara vill väl.

Antar att det finns tusen saker till jag skulle kunna skriva och berätta. Men herregud, det ska inte bli en självbiografi det här.

Trettio dagar av mig ska ni få. En lista som cirkulerar runt i bloggvärlden och som jag tycker ska bli väldigt rolig att "svara" på. Lär känna mig och få reda på saker ni inte visste, tror jag kommer lära känna mig själv bättre också! Starting tomorrow I think.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek / Min första kärlek II
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – I min handväska
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Platser jag besökt
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Min dag
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Lite update om vad som hänt i helgen och så!
I fredags var det förfest och utgång som gällde. Jag och Louise dansade fint och det känns som evigheter sedan jag dansade och faktiskt kände att det var roligt! I lördags var det dags för det traditionella pepparkaksbaket, dock inte vanliga pepparkakor utan pepparkakshus. Så nu har vi en fin liten by här igen. Även Andreas fick vara med på denna familjetradition och göra ett eget hus. Söndagen bjöd på luciatåg i kyrkan, Emmy gjorde mig sällskap och efteråt bjöds det på fika i församlingshemmet. Vi satt där ett tag och hade det mysigt, dock var kaffet dem bjöd på ingen höjdare.

Nästan alla klappar är köpta och jag har tillochmed äntligen hittat en nyårsklänning som säkerligen kommer bli awesome. Men idag var det iallafall läxhjälpen som gällde, därefter bjöd jag in mig själv till infomötet för blivande vikarier till förskolan (jag har ju trots allt skrivit upp mig och jobbat lite med barn senaste tiden) och ikväll var det kören i vanlig ordning :)

För att vara arbetslös har jag ändå en del att göra (tänk om jag kunde få pengar för det också).

 

Kan någon tala om för mig hur man i all världens namn ska kunna få jobberfarenhet om man aldrig får ett jobb?
Om det dessutom inte räcker med att man redan jobbar gratis och av egen fri vilja, på eget initiativ, på inte bara ett ställe utan två vad är det mer som behövs då? En mer hängiven och arbetsvillig ungdom får man ju leta efter!

Tycker det är fantastiskt mysigt med snön och att den ännu ligger kvar är ju nästintill ett mirakel.
I fredags var det spelkväll at my place, testade det nya spelet jag inhandlat på Ge-kås i onsdags. Ett ganska roligt spel faktiskt, 50 kr var det nog värt iallafall. Gårdagen bjöd på mys med Andreas och ikväll ska jag mysa med Emmy och One tree hill!