Nu är det snart dags igen för Sveriges största gratis konsert: The voice '08.
Jag har varit på denna tillställning fast i Danmark 2/3 gånger (kommer inte ihåg) eftersom att jag har närmre dit än till STHLM.
Tycker dock de blivit sämre med åren, inte lika bra artister längre.
Men när jag var där bjöd dem på artister så som: Daniel Bedingfield, Akon, Brian McFadden, Outlandish, Darin, T-pain och många fler.

I år i Stockholm kommer bland annat: Adam Tensta, Flo Rida, Petter, Brick & Lace och många fler.
Bor ni nära eller har möjlighet att ta er dit, så tycker jag absolut ni ska satsa på det! 16 augusti kl.19-22

Sitter här och tittat på klipp med Il divo på youtube, fyfan vad bra dem är. Simon Cowell har verkligen lyckats bra med de här killarna.
Tänkte dela med mig lite.
Enjoy!

Jag ä lite seg med detta, men måste ju kommentera de senaste finalerna vi haft här nu och vinnarna.

Börjar med So you think you can dance, där Mona vann. Tycker absolut att hon var en värdig vinnare, jag hejade dock på Martin. Han har varit min favorit från början och han kom ju på en andra plats. Jag tycker nog ändå att Daniel skulle varit i finalen tillsammans med Mona, han var otroligt duktig. Jaja som sagt Mona var en värdig vinnare


Vi fortsätter med Talang, där lilla Zara vann. Ganska tippat men hon var/är ju otroligt duktig och just det att hon aldrig tagit sånglektioner eller något utan fötts med denna sångröst det är ju just det som är talang. Helt klart en värdig vinnare, men jag själv höll mer på Seth Engström och Johan Wellton. RMK är ju för härlig med...för övrigt vart i hela friden har jag sett Rikard (RKM) innan? Jag känner igen honom riktigt mycket, är helt säker på att jag sett honom innan, MEN VAAR?



Tycker ni att det var rätt personer som vann?

Simon Cowell är faktiskt numera en av mina idoler. Killen (mannen kanske jag ska säga) är ju grym, hade det inte varit för honom hade Westlife inte varit så stora som de är idag. Vi hade inte haft Il divo eller Girls Aloud. Många kanske tycker att han är väldigt negativ och hård när han sitter i juryn i American Idol...sanningen är den att han vet precis vad han pratar om, han kanske inte alltid har rätt eller har publikens samtycke men han kan sin sak.
Jag vill bli en Simon Cowell när jag blir stor!

Kära hjärtanes vad bra David Archuleta är. Söt och charmig och allt. Tror jag ska gifta mig med honom också.

Min stora kärlek för tillfället, Josiah Leming

Hittade en länk till det här klippet på en tjejs blogg. Jag säger bara WOW!
Jag började gråta när killen började sjunga. Fy tusan, det här är vad som kallas talang. Alla ni andra kan ta er hiphop och slänga i väggen för ni kommer aldrig, aldrig komma upp till den här nivån (var bara tvungen att säga det).

Lyssna och njut!

 

Läste igår på Brian McFadden's hemsida att den 19 april släpps det nya albumet. Om det släpps i Sverige då också vet jag inte. Med tanke på att hans nya singel inte släppts här (inte än iallafall) så får vi väl se. Jag får tag på ablumet hur som helst.

Track Listing:

1. Twisted
2. Like Only A Woman Can
3. Get away
4. Room to Breathe
5. Jones
6. Alice in Wonderland
7. Everything But You
8. Forgive Me Twice
9. Zoomer
10. Set in Stone

Jag längtar riktigt mycket!

Idag är det min dopdag +min kusins födelsedag, så grattis till oss!

Denna dag har det blivit massa sång och musik. Redan vid 11-tiden imorse befann sig ellie hemma hos mig för träning inför kvällens uppträde. Först blev det lite uppvärmning av röst...ja om man nu kan kalla det för det. Sen sjöng vi en massa låtar och tills slut tränade vi på den rätta låten. Vi har sjungt den mycket förut och haft den innan när kören uppträtt, men nu ändrade vi lite och lekte mer med låten. Sedan spydde vi galla, som ellinor sa. Dock får ni ingen inside information om det. Men skönt att prata ut om det iallafall och veta att någon känner likadant.

På kvällen var det som sagt uppträde med kören och det gick skitbra som vanligt !

Ellinor om du läser detta, så dedikerar jag detta inlägg till dig.
Jag saknar tiderna då vi träffades och sjöng.
När vi sjöng "My heart will go on", om och om igen för vi gav oss tusan på att vi skulle klara den höga tonen.
Jag vet att du saknar det lika mycket som jag!

Dagen började med att jag fick ett påskägg från min mamma, det innehöll skivan Dangerous. Så nu är min MJ-samling komplett på riktigt.

Fram emot eftermiddagen tog jag och pappa bilen över till Danmark, det blev först ett stopp på Field's, vi hann dock inte vara där så länge då dem stängde redan 17.00 och vi blev nästan instängda i en affär. Sedan åkte vi vidare in mot Köpenhamn. Vi var framme vid KB Hallen vid 18.00, alltså en timme innan insläpp. Eftersom att det knappt var någon kö så väntade vi i bilen, men när det var en halvtimme kvar gick vi ut.

Det här var nog första gången jag varit med om att dem släppt in innan avsatt tid, men det skadade ju inte för det var svinkallt ute. Jag och pappa fick en plats längst fram. Under tiden vi väntade på förbandet köpte jag en T-shirt, dock blev det inte riktigt den jag ville ha, men det var den enda i min prisklass som fanns i stl small. Men den blir toppen iallfall.

Det var inte bara insläppet som blev innan avsatt tid, även förbandet började ca. 10 min innan avsatt tid. The Hoosiers hette förbandet, dem var inte jättebra men helt okej. Dem spelade i ca. 35 minuter. Sedan behövde vi inte vänta särskilt länge innan James Blunt kom ut.

God damn vad bra han var. Han är en av mina absoluta favorit artister och att bara se honom i verkligheten var stort för mig. Men oj vilken energi och känsla han hade. Jag hade tänkt mig att stämningen i lokalen skulle bli ganska soft och alla skulle gunga lite så där mysigt. Ack vad fel jag hade, publiken var grym, otroligt vilken härlig och energifylld känsla det blev. Alla händer som klappade i takt, alla fötter som stampade i takt, alla röster som sjöng. Bäst var i slutet då alla på läktarna (ena sidan iallafall) stod upp och se hur alla händer klappar precis samtidigt. Jag har aldrig träffat människorna, jag känner inte dem, men för 1 ½ timme hade vi allt gemensamt.

Under 1 ½ timme var jag lyckligast i världen och allt annat bara försvann. Sedan kom det till en punkt då jag blev lyckligare än mig själv, Blunt sprang ner från scenen och fram till publiken. Jag sträckte ut min hand och han tog tag i den. Jag var lyckligare än lyckligast. Även lite mer sorgsna känslor väckte han. När han sjöng och spelade Goodbye my lover, så var inte ett öga torrt...inte mina iallafall, jag ljuger verkligen inte när jag säger att jag grät när han spelade den. Bara glöm allt vad vackert heter, det här var vackrare än vackrast.

Här följer ett urval av bilder.
Tyvärr blev dem ganska dåliga, för dels har vi en dålig kamera och dels fick man inte ta kort med blixt. Efter ett tag struntade jag dock i deras regler och tog med blixt iallafall.

Även denna helg blev det UKM för mig och Ida, men denna dag i Bromölla. Idas mamma körde oss dit och även Idas pojkvän var med. Det var väldigt trevligt, en del talangfulla människor. Fast det var lite utav en besvikelse, varje person var med i typ 3 nummer...eller okej inte alla men en del var faktiskt det. En del var inte alls särskilt bra, medan en del var väldigt duktiga. Konfrencierna (stavning?) var inte heller särskilt bra. Så kort sagt: det var mycket mycket bättre i Kristianstad!

Här följer några bilder, fler kommer finnas på min bilddagbok.

Här sitter jag och lyssnar på Aaron Nortons ljuva röst och gitarrspelande.
Min syster såg honom uppträda i England, så idag skickade hon hans myspace till mig.
Det här är sån musik jag verkligen älskar, akustisk, enkel och så vacker.
Syster sa att om jag varit där och sett honom hade jag nog blivit kär, och det har hon rätt i.
Jag har dött tusen gånger om nu, under tiden jag lyssnat på honom.

Jag blir lugn, samtidigt som det kommer upp tusentals känslor i mig, men på något sätt blir alla känslor ljuva och vackra. Till och med dem som jag annars hatar.

Nej nu ska jag inte prata mer strunt, jag ska bara fortsätta njuta av denna lovely man.

Denna lördagen började i vanlig ordning med Miami ink, lika bra som alltid.
Därefter tog jag en dusch och gjorde vid mig, sen bar det in till stan med mor och far. För en gångs skull shoppade jag faktiskt lite. Blev en klänning och en kofta från Cubus (hade presentkort så slösade inga pengar), sen var jag bara så illa tvungen att köpa skivan som aldrig kom i julklapp, Blood on the dancefloor med Michael Jackson. Den skivan var den enda som saknades i samlingen, men nu är den komplett. Dock har jag Dangerous som bränd bara (fy på mig) så jag ska inhandla den också.

Efter lite mat med pappa ringde jag Ida iallafall så vi träffades. Vi skulle titta på UKM. När vi först kom dit var där inget folk, så vi gick en runda till på stan (eller ja vi uppsökte toalett). Sen kom vi tillbaka och då var där folk. Efter många om och men vart man köpte biljetter hittade vi det och köpte varsin biljett och vi fick finfina platser. Där var många talangfulla människor som var med där. Var jätteroligt att se, jag blev nästan lite smått lycklig. Och som vanligt blev jag själv så otroligt sugen på att sjunga och stå på scen. Var så längesen jag gjorde det, saknar det förbaskat mycket ibland. Sen när det var slut åkte vi hem.

Det var en mycket lyckad dag och kväll och tack för sällskapet Ida.







(fler & andra bilder finner ni på min bilddagbok)