Så var det söndag igen och ännu en helg har gått. Visst bara försvinner tiden och man förstår inte vart.
Jag har varit en massa duktig idag iallafall, har städat på mina rum. Plockat undan och dammsugit och nu har jag precis suttit och pluggat lite. Har fortfarande lite plugg kvar som måste göras, får se om jag orkar idag annars MÅSTE det bli imorgon. Kan inte hålla på det längre. 

---

och om 100 år kommer jag minnas det hemliga, som om allting var igår. 
För den hemliga meningen säger mer än vad alla andra ord skulle göra tillsammans.
Jag ska skapa en hemlighet med alla mina vänner, som små stjärnor som bara vi kan se.

små vackra ord, som skapar sig själva.

Era ord som flätar ihop sig med mina, för ni är så vackra
Det hemliga är sådär härligt mystiskt och vi kan le mot varandra och
veta precis vad vi menar.
Det är väl det som räknas?
Det är väl det mystiska som vi älskar och vill veta mer om hela tiden.
Om 100 år kommer det hemliga fortfarande vara en osagd hemlighet.