Idag var det skola, floristik hela dagen. Vi gjorde tulpanbuketter och för en gångs skull blev jag nöjd. Vi fick tillbaka våra snittblomsprov också, jag fick VG. Det var jag dock inte nöjd med. Jag är sån, jag nöjer mig bara med det bästa. Varför det är så tror jag har en del att göra med att Michael Jackson är min idol, alla som är MJ-fans vet att han bara nöjer sig med det bästa och se vart det har tagit honom -han är en av dem största i världen, ett musikgeni utan dess like.

Egentligen hade jag tänkt att skriva om en sak idag, men efter att ha tittat på ett nytt fräscht avsnitt av One tre hill, ångrade jag mig och ämnet idag blir lycka.

Vad är egentligen lycka? Vad gör just dig lycklig? Är lycka samma sak för dig som det är för mig? Hur blir man lycklig?
Jag har en familj och vänner som ställer upp för mig. Jag har ett hus att bo och jag får mat i mig varje dag. Jag går i skolan och har allt det som fattiga barn i Afrika inte har. Ändå känner jag mig inte lycklig. Även om jag hade den senaste mobilen, bara märkeskläder och feta pengar på kontot så hade jag inte varit mer lycklig. För mig är lycka en speciell känsla, som jag bara upplever ibland vid vissa tillfällen, -tillfällen då allt är perfekt, allting bara stämmer alla problem är som bortblåsta och jag skulle göra vad som helst för att få stanna i det ögonblicket. Vad gör då mig lycklig? Jag älskar musik och när jag är på konserter med artister jag verkligen gillar så brukar jag få den där känslan av lycka. När man står där och skriker ut sin kärlek, bara njuter av showen och beundrar artisten. Man är så konsentrerad på det som händer där och då, och världen utanför finns inte. Ibland när jag är med dem jag älskar mest, såsom mina vänner och min syster kan jag också få den där känslan av lycka. Som när vi var på klassresa med 9A och vi satt där på ett torg i Köpenhamn och alla var samlade. Vädret var perfekt och allt annat var perfekt och gud vad jag ville stanna tiden och vara kvar i den stunden föralltid. En sak som dock är knäpp är att jag kan bli olycklig av lycka. När jag är lycklig kan jag plötsligt tänka:"Jag kommer aldrig få uppleva detta igen, jag kommer aldrig bli lycklig igen av just den här anledningen. Det här är första och sista gången jag är lycklig för det som är just nu". Det är sorgligt, man borde ta vara på stunden istället och bara älska det...jag ska lära mig att göra det. Men helt lycklig, hela tiden över allt kommer jag aldrig bli. Jag känner mig inte ledsen för det, för lycka ska vara speciellt är man lycklig hela tiden så får man aldrig känna dem där speciella tillfällena som är bättre än allt annat.

Är du lycklig egentligen?