På ett kort ögonblick, på en hundradels sekund kan soligt bli storm.
Hjärtat slår plötsligt fruktansvärt fort, eller står det stilla?
Världen börjar snurra och illamåendet letar sig upp i halsgropen.
Fingrarna skakar, hela kroppen stretar emot.
Aldrig, aldrig, aldrig.
Ingenting spelar någon roll längre,
allt som hade en mening är som bortblåst.

Bara stå där och le, bara le åt er jävla lycka.
Jag tänker iallafall aldrig mer le.

Fan, hela kroppen skakar och illamåendet sitter kvar.
Himlen som var nästan helt blå imorse, nu är den grå och molnig.

Jag lägger skulden på dina axlar,
jag ska se till att det blir tungt!
För aldrig, aldrig aldrig mer tänker jag ge dig mitt fortroende!