Känns som jag varit med om något traumatiskt, eller något sånt.
Jag ältar veckan som varit om och om igen, funderar på om jag kunde gjort
något annorlunda, om saker kunde varit bättre. Jag är glad iallafall att jag inte
är kvar där. Nu borde jag egentligen släppa det och fokusera på det som komma skall.
Men alltid är det så att det man vill släppa sätter sig, som någon jävla blodigel som vill
suga ut allt mitt blod och bara lämna mig liggandes på marken, förtvivlad.
Men jag ska verkligen försöka, nu har jag fått en ny chans och det måste bli bra, det kommer bli bra.


Idag när jag luffade runt på bilddagboken kom jag in på en 11-årig tjejs bdb.
Hon hade en bild på sig själv och skrev att hon var ful. Jag blev arg och kommenterade
bilden, skrev att hon inte alls är ful och ska ge fan i att göra så där mot sig själv.
Svaret jag fick var bara: Jo, jag är ful och det är en gammal bild.
Sen tittade jag runt lite till på hennes bilder, hon hade en lista där man kryssar i saker man gjort/gör/har.
ikryssat var bla dricker alkohol och använder foundation och skurit mig själv.. Fan vad arg man blir.
En söt elva årig tjej ska itne dricka alkohol, hon ska inte använda smink och minst av allt skada sig själv.
Jag blir rädd, vart är världen på väg? Min ögonsten Filippa är snart 11 år, skulle hon ens tänka tanken
på att dricka eller använda smink skulle jag bli riktigt arg på henne och banka lite vett i skallen på henne.
Man kan ju också fråga sig varför denna elva åriga tjej gör såhär, varför hon mår som hon gör.
Bryr hennes föräldrar sig inte tillräckligt, är det stor press från vänner och andra?
Det är sjukt sorgligt.