Den jävla musiken får mig att dö tusen gånger om.

Melodin som flyter genom mitt blod och tonerna som kommer ut genom mina spruckna läppar.
Jag ångrar att jag har gett upp.
För även om himlen är grå skulle du ljuvaste tonerna kunna komma ut från det spruckna.
Mina drömmar är inte längre mina, det kom någon och stal dem. Så nu har jag gett upp.
Jag ska sno tillbaka drömmarna, ska ta tillbaka varenda liten ton, varenda melodi och vartenda ord.
Music and me
Musiken och jag, det är min enda dröm (som just nu är stulen).


Just nu är jag väldigt tapper. Jag gör tappra försök om förlorad vänskap.
Jag har förlorat en del vänner under mitt liv, dock aldrig på det här sättet.
Det har alltid varit ett fade out slut. Nu tog det slut för att vi blev ovänner.
Vi har inte pratat på snart ett år. Ska jag vara ärlig känns det förjävla konstigt
att vi inte ens hälsar på varandra, att vi undviker varandras blickar.
Så nu gör jag tappra försök för egentligen är det inte såhär jag vill ha det.
Om du läser det här, så vet du själv vem du är och du förstår att jag menar det verkligen.

Snälla, gör ett tappert försök du också, för du har väl inte glömt hur vi brukade skratta?