Här sitter jag i min ensamhet, mamma och pappa har gått och lagt sig. Egentligen är jag med så pass trött så jag skulle kunna sova, men jag ska bara sitta uppe lite till. Lyssnar på Hanson, ni minns väl dem? De tre söta killarna med låten mmmbop. Det tog faktiskt inte slut efter den låten, dem har många nya riktigt bra låtar. Iallafall det var inte det jag skulle skriva om. Jag tänkte faktiskt skriva det där inlägget jag pratat om ett tag nu, det personliga, tankefyllda inlägget.
So here you go:

Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill jobba med/som. Under min 17-åriga livstid har det funnits mycket på listan över saker jag vill bli. Bland annat: Konstnär, delfinskötare, uppfinnare, artist och frisör. Nu går jag floristlinjen på gymnasiet. Jag undrar ibland om det var det rätta valet, men när jag inte ens själv vet vad jag vill bli hur ska jag då kunna veta om jag valt rätt linje? Men som min lärare sa; nu ska jag ta dessa tre åren, så har jag alltid något att falla tillbaka på. Gymnasietiden är väl den tiden som är tänkt att man ska reda ut sitt liv, hitta sig själv och komma på vad man vill göra. Jag är inte så säker på att jag kommer göra det.
Jag vill göra allt, men det finns varken tid, pengar eller ork till det. Jag vill flytta utomlands, men vågar jag?

Det är mycket jag vill och jag är förvirrad, men en sak vet jag säkert: Jag vill bli något stort! Jag vill bli ihågkommen av fler än bara mina nära och kära. Jag vill att folk jag inte känner ska prata om mig även efter min död. Jag vill göra något storartat. Jag vill förändra andras liv, så som andra förändrat mitt liv. Jag vill insperera och vara en förebild. Jag vill vara bäst! Jag ÄR menad för något större än det här, bara det att jag vet inte vad än.
En dag kommer jag vara The It-girl och jag kommer finnas på allas läppar, jag kommer finnas i din vardag, i din dator, i dina drömmar. Jag kommer vara det hetaste samtalsämnet, det största och bästa. Bara det att inom vilket område är ännu inte klart.

Jag tror verkligen på att drömmar är viktiga. Släpp aldrig taget om en dröm, även om alla andra säger att den är omöjlig. För vem vet, den drömmer du släpper taget om är kanske den som skulle gjort dig komplett och hel. När jag är 60-70 år och har barn och barnbarn vill jag inte sitta och tänka: "Attans, varför gjorde jag aldrig det där? Nu är jag ju för gammal". Jag vill inte säga till mina barnbarn: "Var inte rädd för att resa ut i världen, jag önskar att jag gjorde det när jag var i din ålder". Jag vill att alla mina drömmar ska bli verklighet, jag vill bevisa att det går!