Jag kan inte låta bli att le för mig själv.
Bara tanken av att du verkligen vill, att du försöker,
att du har blivit poetisk får mina läppar att bilda ett leende.
Som att det är kolsyrad sockerdricka som rinner
i mina ådror istället för blod, för hela kroppen bubblar.


Jag har kommit på att Peyton i One Tree Hill är en kopia av mig (eller tvärtom).
Nästan skrämmande vad lika vi är, då menar jag inte till utseendet utan till personligheten.
Hon älskar konst och musik, hon är väldigt inåt vänd och är "mörk" på insidan.
Jag älskar konst och musik, jag ärväldigt inåt vänd och är "mörk" på insidan.
Seriöst och helt ärligt, vi är kopior. Jag drömmer nu om att precis som Peyton
kunna starta mitt eget skivbolag.