13 November

Idag åkte jag och Alle till skolan och åt, med några av mina klasskamrater, träffade även några av Alles klassisar.
Sen åkte vi till Önnestad och hälsade på. På ett kändes det som evigheter sen och på ett sätt kändes det som att man aldrig ens lämnat skolan. Vi hälsade på lite lärare, fast jag träffade ej några av mina klassföreståndare eller Björn som var min favoritlärare. Lite synd.

Jag kan inte bestämma mig för om jag saknar Önnestad eller inte. Visst saknar man det lite, själva skolan, lärarna och inte minst kära 9A. Fast ändå saknar jag det inte alls för jag trivdes i stort sätt aldrig där, jag saknar inte kära 9A, framförallt saknar jag inte bussresan till och från skolan. Fast ändå det var på Önnestad jag byggde upp mitt självförtroende som till en början inte ens fanns, det var här jag träffade massa nya människor, nya vänner, det var här jag kämpade för att få bra betyg för att sedan kunna gå den linjen jag ville. Det var här jag fann han och han och jag fann en stor del av mig själv. Om jag jämför Önnestad,9A med Österäng,HV1 så är det inte så svårt att välja vilket som är bäst, vilket jag gillar bäst -HV1 -utan tvekan. Här har jag trivts sen dag 1 och kommer fortsätta göra det, här var jag en del från början och kommer fortsätta vara det. Om jag jämför nu med då, så har jag ingenting att sakna.

Fast idag kom jag och tänka på en sak som jag inte tänkt på sen vi slutade. Jag är så glad att slippa just den bussturen för nu tänker jag inte på den personen på samma sätt och kanske det kan bli lättare att glömma och gå vidare?

Kommentarer




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback